Renault Megane RS: 100km/h går på 6 sekunder. Men när man haft bilen ett tag så blir man van och tycker att visst bilen går bra men så här borde alla bilar vara, det är lagom på något sätt. På motorvägen och givetvis även på landsvägar så görs omkörningar utan problem. När allt verkar normalt så börjar man titta på hastighetsmätaren, ojda 180 km/h! och det känns inte ett dugg märkvärdigt. Jag gissar dock att andra inte minst myndigheter är av annan åsikt. Jag börjar inse att det gäller att välja sina tillfällen att nyttja motorn.
Renault Megane RS må ha 265 hk och göra 0-100 på 6 sekunder men det finns fortfarande många bilar som är ännu snabbare. Megane RS modifierad med CUP-chassi, sportstolar m.m. är dock svårslagen på bana med snäva kurvor. Men på motorvägen i Sverige är det rå motorprestanda som gäller, samt kanske framför allt mod, för ju snabbare du kör och desto längre tid du gör det så ökar risken för att polisen upplyser dig om gränser.
När jag då återgår till lagstadgad hastighet så kommer såväl BMW bilar likaså gamla Ford Eskort ikapp kör förbi. För alla bilar kommer ju upp över lagstadgad hastighet i Sverige förr eller senare. När jag har brottats ett tag mellan samvete och prestanda så kommer en gammal BMW snabbt upp bakom när jag ligger i vänsterfil på motorvägen. BMW:n sniffar min bil väl nära bakom. I bilen sitter ett par grabbar som inte kan ha haft körkort så många år. Bilen är inte längre exklusiv men grabbarna har säkert filat och trimmat denna BMW rejält i någon närliggande lada. Jag låter motorn i Meganen få jobba och ökar avståndet i början men snart ligger de bakom igen. Jag släpper förbi dem, och funderar lite: ”Blir man någonsin nöjd med prestandan? eller vill man alltid ha lite till?”
